dailyrhymer

en kväll som denna
man plockar upp en penna

ett papper
skriver ner sina tankar
så det bankar

från hans hjärna
värken släpper bara
om det blir bra

men han är van
att skriva utan resultat
han är van
att skriva till tidig morgondag

han går och lägger sig när fåglarna vaknar
killen är jag och orden är vad jag saknar

fan vilken jävla skitdag man har
varje dag man måste åka ner på stan
jobba timmar hinner inte pusta ut ta ett andetag
ens en gång om dan
men det är så livet är när man lever som man gör
ingenting att göra åt just nu iallafall
men det går ju alltid att klaga
& det är mitt fall
annars får jag sjuka anfall
jag kommer på endel rader under dagen
när jag jobbar har det alltid varit samma kommentarer,
från chefer som inte brytt sig ett skit
fan man hör inte hit
dom bryr sig bara om företagets högsta elit
och det är tydligen inte jag såklart
"var det bra så, ska du äta här eller ta med?"
jag skiter i er!
jag struntar i mc donald´s smilet
om ingen ser på så spottar man flitigt i happy-mealet
livet går för ofta på vägar av trams
mitt är blandat i skit som ja önska inte fanns
det är livets dekadans jag är en dålig musikant
eller är jag något bra överhuvudtaget
jag drar upp min krage
vill inte bli tagen
för nån, eller nått jag inte är
jag är den jag är vi får se vart det bär
hoppas på en karriär men inte inom företaget
jag vill bara bort från skiten släppa taget
jag vill bli en ny person som är seriös
inte vara bakis stå och svettas vid en fritös

jag bjuder in mig själv till dans,
för ingen bjuder nånsin mig till någonstans

jag vet vad som händer när man börjar prata,
orden sprids snabbt på gatan alla börjar hata

som en kalldusch stod man där ensam,
ryktena spreds snabbare än svininfluensan

så man borde egentligen hållit tyst,
men jag ville inte vara den som inte sa ett knyst

jag vill vara killen som ger er rader rätt schysst,
fett om någon pratar om mig nu när jag bytt

stil jag gick från hip-hop till hip-hop,
koncentrationsnivån är lika med fitt-flopp

jag menar jag gick från hiphop till mig själv såklart

jag var ej mig själv förut,
men vände på myntet och gamla jag tog slut

när raderna kom fram,
mysterierna försvann och jag seglade iland...

jag är bäst
går inte runt i skottsäkerväst
det som händer härnäst
kan man kalla fest

kan man kalla för festlig musik
eller musik som är pest
jag skiter i vilket som
bara jag får levirera min skönhetssång

min fantastiskt underbara lyrik
massa skit, droppar nått bra ibland

får inspiration från ett & samma land
det är där jag bor, där rötterna gror

där familjen begravs i samma jord samma generation
till generation släktträdet växer upp
jag för min del av kakan vidare

inge vidare när man kanske är en skam
men det dom inte vet mår dom inte dåligt av
hoppa i min famn ska jag visa er vem jag är
jag heter victor sellén jag kör min egna väg

texterna flyter fram som en fisk i vatten
det går fort jag skriver bäst på natten

håller mig vaken med kaffe och internet
resulterar i musikväg något fett

dagen därpå är man trött som få
koncentrationsnivån är väldigt låg

när man ska knega under stress kan det bli svårt
att ge alla vad dom vill ha
fan låt mig dra, låt mig göra mig glad
låt mig få leva som när jag var barn

jag vill bli fri igen
leka tagare igen
men tyvär är det här är verkligheten man
inget undantag, ingen undanflykt man
men jag är född till att göra det här
jobba arslet av mig veckan ut sen skriva om hur dåligt livet är
om vilken misär
när pengarna rinner iväg
till saker som jag inte behöver
men jag köper för jag måste, jag har ju pengar över