dailyrhymer

Ja, vem hade trott det här?
Här sitter jag nu och skriver i min blogg, ja exakt, jag har precis skapat en blogg, vem hade trott det?
Jag hade defenitivt aldrig trott det, och du tror nog fortfarande inte att det är sant, att jag har börjat blogga. Eller egentligen har jag ju inte börjat blogga på allvar än, men jag känner när jag skriver just nu, att det här inte kommer bli sista gången.
Jag hade på allvar aldrig trott att jag skulle bli en bloggare, att jag skulle skriva saker som andra sedan skulle få ta del utav. Det här känns ju endå som en typ av dagbok, som något väldigt personligt och djupt från ens egna tankar, men nu är man ju faktiskt en gentleman, och vet av egen erfarenhet att människan är väldigt nyfiken.
Med andra ord, ni får framöver ta del utav mina tankar och mina ord.

Det här tecknet är ganska intressant. (π)
Det som är intressant med detta egentliga jätte ointressanta tecknet är att jag skrivit en dikt om det.
Det var inte heller vilken dikt som helst, det var den första dikten jag skrev.
Det var tävling i skolan och man skulle skriva en dikt där man förklarade sin kärlek till mattetalet "pi", jag hatar mattematik och kände att det kunde vara kul att skriva en dikt fylld med ironi, från min sida sett över detta tal.
Jag satte min penna på pappret och ett fåtal minuter senare hade jag kladdat ihop min kärleksdikt om π.
Det blev ganska bra tänkte jag, för mig handlar en bra dikt om att vara fylld med många softa rim och det hade jag lyckats med i denna dikt.
Av visserligen inte så många bidrag till tävlingen så kom min dikt slutligen på en fjärdeplats, denna oväntade framgång var för mig väldigt stor, det kändes som jag hade vunnit fastän jag "bara" kommit på fjärdeplats.
För mig var det väldigt positivt att någon faktiskt hade tyckt om något som jag hade skrivit.

Nu har jag efter ett lyckat första inlägg kommit till ändhållplatsen, i både min playlist med Afasi&Filthy och av dagens skrivande.
Jag tänker därför nu glida ut i mina sneakers, slitna jeans och en . . .